Symiblogg 18, 8/2020 Tankar om folkhälsoarbete ur ett norskt perspektiv
I augusti 2019 fick jag möjligheten att studera folkhälsovetenskap vid Norges miljö- och biovetenskapliga universitet och bredda min kunskap om folkhälsoarbetet utanför vår landsgräns. Jag har med nyfikenhet studerat hur man i Norge sakta men säkert lyft upp folkhälsoarbetet på ett allmänt plan och delat på ansvaret för att minska på de sociala hälsoskillnaderna.
Den finska folkhälsolagen stiftades 1972, hela 10 år innan den norska motsvarande folkhälsolagen trädde ikraft. Men i Norge togs en helt ny folkhälsolag (Folkehelseloven(öppnas i ett nytt fönster, du byter till en annan tjänst)) i bruk 2012 och samhällsstrukturen förändrades i o m den. Syftet med lagen är att bidra till en samhällsutveckling som främjar folkhälsa och lagens primära syfte är att lägga till rätta för ett långsiktigt och systematiskt folkhälsoarbete(öppnas i ett nytt fönster, du byter till en annan tjänst).
Det systematiska folkhälsoarbetet i Norge utgår från att kommunerna har ett helhetligt ansvar för hälsan bland sina invånare. Därmed är det inte hälsovården som i sin helhet sköter om folkhälsoarbetet, utan alla instanser såsom områdesplanering, byggnadstillsyn, bildning, miljö- och hälsoskydd, idrott och politikerna har ett lika stort ansvar för folkhälsoarbetet i kommunen.
Det systematiska folkhälsoarbetet skall utgå från en fyraårig översikt där kommunen har identifierat sina folkhälsoutmaningar och utvärderat dess orsak och konsekvens. Kommunen skall vara speciellt observant och reagera på sådan negativ utveckling i samhället som kan skapa sociala eller hälsomässiga problem eller sociala hälsoskillnader.
För att få till ett systematiskt folkhälsoarbete, har t.ex. en ny roll som folkhälsokoordinator skapats i många norska kommuner. Folkhälskoordinatorerna axlar rollen som ”samarbetsförhandlare”, där man sammanför och koordinerar folkhälsoarbetet de olika sektorerna emellan. Detta låter som en intressant samhällsutveckling och jag tror att folkhälsoarbetet i Finland också går mot större fokus på ett gemensamt ansvar för folkhälsan!
Anne-May Sundström
Skribenten är hälsoinspektör, men studerar för tillfället till master i folkhälsovetenskap vid Norges miljö- och biovetenskapliga universitet i Ås.