Symiblogg 4, 9/2019 Älskade, hatade och så viktiga märkningar
Etiketterna på livsmedlen ger säkert huvudbry såväl till verksamhetsidkarna som för tillsynen. De värsta fallen är t.o.m. smärtsamt bristfälliga och farliga, om t.ex. nötter, vete eller mjölk har råkat falla bort från ingrediensförteckningen. De bästa är tydliga, lättlästa och representerar utmärkt sin tillverkare eller försäljare för konsumenten. Ett erfaret öga märker de enklare felen direkt, en grundligare granskning görs genom jämförelse med recepten. Det är ett noggrant arbete som kräver koncentration. Till all tur är det också givande, när man vet att konsumentens säkerhet förbättras eller säkerställs med resultaten.
Under åren har jag märkt att nästan alla vill få ut något av förpackningarna. I något skede verkade det som om ursprunget av livsmedlet var viktigt för männen, medan kvinnorna sökte information om vad livsmedlet de facto innehåller. Säkert har detta ändrats under åren, men mycket intresse och energi går i märkningarna fortfarande. Inom tillsynen kontrolleras märkningarna ofta och i vissa fall regelbundet. Vi får inte fungera som konsulter för företagen, men visst får vi ge allmänna råd. Låter inte helt lätt eller vad? Med tungan rätt i mun kontrollerar vi om ingrediensordningen verkar rätt och i rätt ordning, om allergenerna är rätt angivna, om salthalten stämmer, om språkkraven följs o.s.v. En lokal utmaning uppstår av att vårt tvåspråkiga område gränsar sig till enspråkiga områden. Det ställer krav på märkningarna och överraskar ofta en och annan aktör. Glutenfrihetens fallgropar är många vid det här laget bekanta med och personalen kan på begäran ge korrekt information. Näringsvärden tänker jag inte ens gå in på i det här sammanhanget, för de behövs egentligen först när man nått nationell spridning. -Om man inte vill påstå något näringsmässigt om sin produkt förstås…
Knappast slarvar många med flit när det gäller märkningarna. Men det är också säkert att det finns mycket arbete kvar ännu och efterlevnaden av kraven kräver kunskap. Tillverkaren arbetar kontinuerligt inom egenkontrollen för att säkerställa korrekta märkningar. Så gör också vi till den del uppgiften tillhör oss. Resultaten får konsumenten förhoppningsvis njuta av och upplever att de uppgifter som ges är tillförlitliga.
Livsmedelsverket har mer eller mindre uppdaterade anvisningar också på svenska, för den som vill läsa mera. Dem hittar ni här(öppnas i ett nytt fönster, du byter till en annan tjänst). Och upptäcker man konstigheter är det alltid bra att ge informationen vidare! För konsumenten gäller det också att veta, att det finns många produkter som inte nödvändigtvis kontrolleras aktivt av tillsynen. Till dessa hör bl.a. produkter som säljs från konsument till konsument vid marknader, lopptorg, rekoringar os.v. Då är det egen uppmärksamhet som gäller!
Skribenten är enhetschef för miljöhälsovården och tokig i förpackningsmärkningar