Furuvik
https://map.hanko.fi/link/9mpdk
Furuvik naturskyddsområde är beläget på Hangö udds södra strand. Det grundades med Nylands miljöcentrals beslut år 2008 i avsikt att skydda sällsynta och hotade naturtyper och arter. I Furuvik kan man bl.a. påträffa Östersjöns sandstränder i naturtillstånd och dyner täckta med växter. Dessa hotas till följd av slitage som beror på att området används för rekreation och för täta trädbestånd som beror på eutrofieringsutvecklingen. Också den främmande växtarten vresros (Rosa rugosa) sprider sig effektiv i dynområdet och hotar naturen i Furuvik.
Furuvik utgör vad gäller växtarterna en värdefull och unik helhet. På naturskyddsområdets stränder växer bl.a. den hotade sodaörten (Salsola kali ssp. kali) och den sällsynta strandkålen (Crambe maritima). På dynerna påträffas bl.a. backtimjan (Thymys serpyllum ssp. serpyllum), fältmalört (Artemisia campestris) och sandstarr (Festuca polesica), vilka de otaliga hotade insekter som finns på området använder som sina enda näringsväxter.
Vresrosen har under årtionden obehindrat spritt sig i Furuvik och har bildat en tät och bred zon på den övre delen av stranden, vilket gör att det inte finns tillräckligt med rum för de ursprungliga dynarterna. Tallplantorna har grott i skydd av rosenbuskarna och har ställvis bildat ogenomträngliga snår. Det täta trädbeståndet och de stora rosenbuskarna har förändrat den för dynerna specifika rörelsedynamiken genom att binda sanden på plats.
I Furuvik har vresrosen röjts maskinellt och med talkokafter under åren 2008-2009 och ställvis kan kan i vegetationen ses tecken på återhämtning. Den sega och anpassningsbara vresrosen återvänder dock snabbt genom nya skott från de rotbitar som blivit kvar i marken. De unga växterna sprider sig effektivt efter röjningen på den bara sanden och kommer igen att bilda stora växtbestånd, ifall bekämpningen inte fortsätter.
För att skydda den unika och värdefulla strand- och dynnaturen och de hotade arterna bör bekämpningen av vresrosen regelbundet fortsätta i Furuvik. En maskinell genomgång behövs igen i en nära framtid. Också det täta trädbeståndet som växt upp i skydd av rosenväxterna bör glesas ut på många platser för att landskapet ska öppna sig ovanom dynerna och för att dynernas naturliga rörelsedynamik ska återhämta sig och det värdefulla artbeståndeet igen få mera livsrum
Furuvik utgör vad gäller växtarterna en värdefull och unik helhet. På naturskyddsområdets stränder växer bl.a. den hotade sodaörten (Salsola kali ssp. kali) och den sällsynta strandkålen (Crambe maritima). På dynerna påträffas bl.a. backtimjan (Thymys serpyllum ssp. serpyllum), fältmalört (Artemisia campestris) och sandstarr (Festuca polesica), vilka de otaliga hotade insekter som finns på området använder som sina enda näringsväxter.
Vresrosen har under årtionden obehindrat spritt sig i Furuvik och har bildat en tät och bred zon på den övre delen av stranden, vilket gör att det inte finns tillräckligt med rum för de ursprungliga dynarterna. Tallplantorna har grott i skydd av rosenbuskarna och har ställvis bildat ogenomträngliga snår. Det täta trädbeståndet och de stora rosenbuskarna har förändrat den för dynerna specifika rörelsedynamiken genom att binda sanden på plats.
I Furuvik har vresrosen röjts maskinellt och med talkokafter under åren 2008-2009 och ställvis kan kan i vegetationen ses tecken på återhämtning. Den sega och anpassningsbara vresrosen återvänder dock snabbt genom nya skott från de rotbitar som blivit kvar i marken. De unga växterna sprider sig effektivt efter röjningen på den bara sanden och kommer igen att bilda stora växtbestånd, ifall bekämpningen inte fortsätter.
För att skydda den unika och värdefulla strand- och dynnaturen och de hotade arterna bör bekämpningen av vresrosen regelbundet fortsätta i Furuvik. En maskinell genomgång behövs igen i en nära framtid. Också det täta trädbeståndet som växt upp i skydd av rosenväxterna bör glesas ut på många platser för att landskapet ska öppna sig ovanom dynerna och för att dynernas naturliga rörelsedynamik ska återhämta sig och det värdefulla artbeståndeet igen få mera livsrum