Symiblogg 86, 3/2026 Mjölkfri, äggfri, glutenfri – frivillig livsmedelsinformation
Konsumenter i Finland är vana vid att restauranger och kaféer märker sina produkter med ämnen som de inte innehåller. Vissa företagare marknadsför medvetet maten med de här märkningarna, för att locka till sig kunder. Inom tillsynen har vi stött på fall, där företagarna använder många märkningar, för att kunderna ska få intrycket av att restaurangen har ett brett utbud. Verkligheten har ibland varit, att detta utbud överhuvudtaget inte finns och märkningarna har varit direkt felaktiga.
Märkningarna kan som bäst underlätta livet för personer, som behöver specialdietmat. Däremot om de endast används i marknadsföringssyfte, utan att man i verksamheten beaktar kontaminationsrisken vid tillagningen, är de inte säkra för konsumenten.
Lagstiftningen gällande livsmedelsinformation utgår från att tillverkaren meddelar vad, som de facto finns i livsmedlet. Det som inte finns i maten, får man nämna, men det är frivilligt. Dessa regler gäller både förpackade och oförpackade livsmedel. T.ex. ett kexpaket i matbutiken ska ha en ingrediensförteckning, men det måste inte vara täckt med märkningar på vad produkten inte innehåller. Enligt samma mönster behöver inte heller lunchportionen vara försedd med märkningar om vad den inte innehåller.
Om frivilliga märkningar används, måste de däremot vara sanningsenliga.
För personer, som behöver specialdiet, kunde det vara tryggare endast med den obligatoriska informationen. T.ex. ”ägg” i ingrediensförteckningen är knappast någon succé i marknadsföringssyfte, men det ger den nödvändiga informationen på ett trovärdigt sätt utan det kommersiella perspektivet – och företagaren behöver inte tänkta på sanningshalten i de frivilliga märkningarna.
Livsmedelsinspektör, Sydspetsens miljöhälsa