Hangös första De gamla husens dagar ligger framgångsrikt bakom oss och jag är lycklig och till och med lite överraskad över hur populärt evenemanget blev. I detta blogginlägg vill jag lyfta fram både evenemangets innehåll samt dess bakgrunder och dolda mål som vi ville förmedla till evenemangets besökare.

Gnistan för evenemanget tändes egentligen genom mitt jobb. Jag utför en byggnadsinventering för Hangö museum och skriver en bok om Hangös villor med hjälp av Alfred Kordelins stiftelses stipendium. Trots att jag redan har tillbringat flera somrar i Hangö är det först genom denna forskning som mina ögon verkligen har öppnats för hur fantastisk och intressant byggnadsmiljön i Hangö är. Genom intervjuer har jag också kommit husens berättelser på spåret. Jag vet att människor hyser ett brett intresse för hus, och jag tänkte att ett evenemang där man kombinerar en passlig mängd fakta med underhållning och möjligheten att kika in i människors hem säkert skulle locka besökare. Vi ville också ge råd och inspirera ägare till gamla hus eller personer som drömmer om att få äga ett gammalt hus. Man behöver inte riva allt – man kan också värna om det gamla, restaurera och reparera.

Körsbärsträden blommade.

Förra lördagen ordnade vi detta evenemang i stadshuset. Evenemanget byggdes upp av föreläsningar, föremålsvärdering, Raseborgs museums byggnadsvårdsutställning samt företagen Byggnadsapoteket och Pieni Maalauspuoti, vars arbetsfält anknyter till de gamla byggnadernas värld. Redan före det egentliga evenemanget hade det blildats framför experten Dan von Koskull en lång kö med människor som tagit med sig sina skatter för värdering. Sammanlagt över 300 intresserade dök upp i stadshuset.

Besökare utanför Thalatta.

I seminariet ingick fem egentliga föreläsningar, som granskade gamla byggnader ur olika synvinklar. Byggnadsvårdsexeprten Olli Hakli från Raseborgs museum gav konkreta råd om vad man skall ta i beaktande före man renoverar ett gammalt hus. Huvudredaktör Katri-Otso Nevaluoma berättade i sin tur om charmerande ödehus och deras stämningar. Arkitekt Mikko Bonsdorff från arkitektbyrån Okulus berättade om Cigale & Fourmi, det vill säga badhusparkens paviljong, och dess återupplivning samt om processen bakom förändringen av dess användningssyfte. Restaureringsartenom Tuomo Rinne från Entisöinti Rinne Oy berättade utgående från sitt arbete om hur man kan bevara den gamla andan inuti byggnaderna. Under det sista anförandet berättade jag själv om byggnaders materiella och immateriella värden, samt om vad som gör en byggnad speciell. Aj vad? Förstås arkitekturen, autenticiteten och ursprungligheten samt byggnadernas historiska värden. Jag lyfte dessutom fram de människor som bott i huset och deras berättelser, gemensamma eller privata minnen som anknyter till byggnaderna samt kontinuiteten av husets känsla. Jag upplevde att alla föredragshållare bidrog med sin egen betraktningsvinkel av gamla byggnader men att vi i grund och botten pratade om samma värderingar och teman.

Före evenemanget höll Tarja Kvarnström en villaguidning. Dess popularitet blev så enorm att hon också måste ta Elina Lahtinen med som hjälp. Under guidningarna på lördag och söndag deltog ungefär hundra personer.

På söndag öppnade tio hangöbor sina villor för besökare. Besökarantalet var enormt. Endast Tellina hade 500 besökare. Människor hade kommit till Hangö från runt om i landet enkom för detta evenemang. Besöksmålen skiljde sig mycket från varandra och just det uppskattades. Vår tanke var att det skulle vara möjligt att göra rundturen under en dag, och besöksmålens öppethållningstider var uppgjorda etappvis enligt det. Vädret var vackert båda dagarna och det gick lätt att flyga fram på cykeln från det ena stället till det andra.

Meningen med De Gamla Husens Dagar -evenemanget; seminariet, guidningarna och de öppna husens dag, var att öppna ögonen för vår närmiljö och för alla de kulturella, arkitektoniska och historiska värderingar som ingår i den. Speciellt i Hangö, men även annanstans. Vi blir ibland som blinda inför för det som vi ser dagligen. Till exempel villorna och villakulturen har en stark och mångsidig roll i Hangös historia, och har format staden lika mycket som badhuset, järnvägen, vinterhamnen, industrin och emigrationen. Fil.dr Outi Tuomi-Nikula har skrivit om hur kulturarvet bestäms av det offentligt och samhälleligt erkända, dit objekt som blivit officiellt beskyddade hör, men också av det vardagliga, privata och det mera osynliga, som är betydelsefullt för människans, samhällets eller ortens vardag och identitet. Byggnaderna, miljöerna och omgivningen är en del av vårt mångskiktade minne, de är också betydelsefulla för lokalidentitetens skapelseprocess. De präktiga villorna vid Appelgrensvägen eller Mannerheimvägen väcker både aktning i den enskilda turisten och en känsla av stolthet i Hangöbons bröst. Fil.dr Leena Rossi har i sin forskning behandlat ägandets begrepp brett: hon granskar hur det också sträcker sig till föremål och saker som man skapat ett band till antingen genom handling eller engagemang. Det är ett slags känsla av en mental ”äganderätt” fastän man i själva verket kanske inte äger byggnaderna. De gamla husen är alla vårs gemensamma egendom och kulturarv, fastän vi inte äger dem. Låt oss värna och uppskatta dem.

Om ni deltog i hela evenemanget eller bara i en del av det, skulle vi vara oerhört tacksamma för er respons. Valitse kieli (webropolsurveys.com)

Katja Weiland-Särmälä
översättning Linda Svennblad

Källor:

Rossi Leena ”Miljoonamoottori ja miljoonavaunu. Toimitusjohtajan statusesineet esimerkkeinä tietämisen ja tekemisen tuottamasta omistajuudesta.” Esine ja aika materiaalisen kulttuurin historiaa. toim. Mäkikalli Maija, Laitinen riikka Helsinki: SKS 2000

Tuomi-Nikula Outi ”Mitä on kulttuuriperintö” Mitä on kulttuuriperintö toim. Tuomi-Nikula Outi, Haanpää Riina ja Kivilaakso Aura Helsinki SKS 2013