Tulluddens fria strand som sträcker sig så långt ögat kan nå, rum att andas och drömma. En utmärkt landgång, oberoende om du går ensam, tillsammans, i rullstol, rollator eller med vagn. Blicken ut mot havet, bakom horisonten, ett löfte om någonting… Bildens baksida, ett staket, en port – Freeport – förbjudet!

Frihet, hur
ska man dokumentera det i Hangö? Den här uppgiften hade museet att fundera över
inför den nationella samtidsdokumentationsdagen med temat frihet. Havet är ju
en symbol för frihet, det är fritt att gå på de flesta stränder i Hangö, men vi
fastnade för att dokumentera Tulluddsstranden. Det här är ett område som länge
varit stängt för allmänheten. Men nu har den gjorts tillgängligare med
landgångar på dynerna. Här kunde vi under en solig septembereftermiddag njuta
av också personalens frihet ute i naturen.

Jag hade
kameran i största hugg och fotade ivrigt, fastän på grund av solen såg jag inte
riktigt alltid vad som var slutresultatet. Redan när man kommer till
parkeringsplatsen möts man av frihamnen som dock är bakom höga staket. Som
historiker funderar man ju förstås också vad frihet betydde för de tusentals
tyska soldater som varje vecka kom med tåget till Tulludden. Nu kommer det så
sällan tåg att man fritt kan gå över spåret.

För
museipersonalen som vanligen sitter inne var det befriande att få gå längs
stranden och beundra naturen, hur träden växer med rötterna i luften, sanden
som format sig i dyner och gropar. På ramperna kan man röra sig också om man
sitter i rullstol eller går med barnvagn. Här kan man njuta av växtligheten
utan att störa den för mycket. Man kan också få syn på någon syrsa eller
trollslända eller fjäril. Om man vill kan man sätta sig på en bänk. Vi pratade
med ett äldre par, mannen var svenskspråkig och kvinnan ursprungligen finskspråkig,
men vi talade ändå svenska. Vi frågade vad frihet betyder för dem. Deras svar
var att Finland är fritt, att de får fritt vara tillsammans och att få sitta
där och njuta av tillvaron.

Här kunde
vi se både fraktfartyg och segelfartyg. Jag hade gått en stund och beundrat
havsbrynet och plötsligt var där nästan framför näsan på mig att stort
fraktfartyg. Det fanns både tång och sjögräs och massor med medusor som sköljts
upp på strand. Det syntes också många fågelvingpennor, men inga större kadaver.
Plastsamlarna hade också tydligen varit i farten för att det inte syntes plast.

Vi gick
ända till stängslet till hamnområdet, men vattnet var så lågt att man kunde gå
förbi staketet. Jag tog ett par steg in på området så jag fick en bättre bild
på stängslet. Engelska linjen blev också fotad. Förstås måste jag också prova
hur varmt vattnet var, vilket kändes skönt. En lyckad dag med funderingar vad
frihet kan innebära.

Bilen
svänger in på parkeringsplatsen nära Tulluddsstranden, där förutom oss finns
bara några bilar. En mås skriker högt i skyn. Vi har med museipersonalen begett
oss till Hangös sydligaste udde för att utreda vad frihet betyder. Vi valde
stranden för att för oss innebär havet frihet. När jag tittar i horisonten
tänker jag på människorna före mig. Vad har havet inneburit för dem? Kanske
frihet? Möjligen också äventyr, hot, uppehälle och å andra sidan under
menförestider har den isolerat öbor från fastlandet. Elementet som för en
symboliserar frihet kan för någon annan innebära någonting helt annat. Samma
dualism gäller också själva friheten. Jag blev att fundera at tom det finns en
känsla av frihet utan gränser? Symboliskt såg vi det längs stranden som vi gick
på. På långt håll såg det oändligt ut, men då vi närmade oss lotsstationen hade
vi framför oss skylten, där det stod ”Tillträde förbjudet”.

Frihet har
varit en självklarhet för mig sedan barndomen. För min farfar som var veteran
från inbördeskriget, vinterkriget och fortsättningskriget var frihet inte en
självklarhet. För honom var frihet något som man uppnått och som man hade måsta
göra stora uppoffringar för. I den nuvarande världssituationen har begreppet
frihet också växt i betydelse för min och mina barns generationer. Frihet är
ett mångfacetterat begrepp. Man kan förstå det på individnivå som i frihet att
tänka, verka, röra sig och vara sig själv. Å andra sidan kan man förstå det på
ett bredare nationellt plan genom självständighet. På global nivå gäller inte
samma friheter för oss alla.

Det finns
stunder då jag känt mig helt fri såsom förra våren då jag avslutade en lång forskningsprocess.
Friheten var dock en förbigående känsla som vindens smekning mot kinden eller
mönstren som vattnet gjort i sanden. Jag är aldrig helt fri. Jag styrs av flera
förpliktelser, löften och avtal. De är dock mina val med vilka jag ritat in
gränserna för min frihet.

Skrivet av
dem som gick på stranden Laura Lotta Andersson, Katja Weiland-Särmälä och
Marika Kalanti