Efter kriget började en ny tid i Hangö museums historia. Föremålen hade evakuerats i mars 1940 till Ekenäs stadshus och en del till Åbo.
Vid
evakueringen hjälpte Åbo historiska museums intendent Nils Cleve och magister
Andersson. Hembygdsforskningens vänner fick 1945 en ny styrelse med Birger
Boström, Ragnar Ekqvist, Harry Nyman, Tor Karling, Yrjö Manner, C.O. Westman
och Tor Westerholm. Målen för hembygdsforskningens vänner var att grunda ett
skärgårdsmuseum och en hembygdsgård, samlande av arkivmaterial och bilder samt
hembygdsvård och att sprida kärleken till hembygden.
Föreningen bad
av staden att den skulle få Westergård som hembygds- och skärgårdsmuseum, men
att när staden återuppbyggdes skulle man ta i beaktande lämpliga utrymmen för
museet. Våren 1946 kom föremålen till Westergård. Birger Boström katalogiserade
föremålen med sin son. Det fanns 565 föremål. Under evakueringen hade 116
föremål försvunnit. Boström försökte få nya föremål till museet, men det var
inte så lätt. Endast hans svärmor furstinnan Elisabeth zu Sayn-Wittgenstein-Berleburg
donerade ett par morgonskor i parisisk modell.
Man hade
aldrig tänkt att Westergård skulle bli ett permanent utrymme, bland annat på
grund av läget. Man hade planerat en föreläsningssal till stadshuset, men i
praktiken gick den inte att använda. Istället fick museet flytta dit. Utrymmet
fanns under festsalen och ingången var via polisstationens gård. Nils Cleve som
nu var i arkeologiska kommissionen, var mycket nöjd med de nya utrymmena. Det enda
problemet var att museet inte hade något magasin, så alla föremål måste vara
utställda, dubbletter medräknade. På Cleves inrådan placerades föremålen på
bord, för de var billigare än skåp. Också dessa fick föreningen som donationer
av allmänheten. Museet fick nämligen inget direkt stöd av kommunen, förutom att
föreningen inte betalade hyra för utrymmet.
Föreningens
ordförande Carl-Olof Westman, viceordförande Yrjö Manner och sekreterare Birger
Boström ställde ut föremålen tematiskt, och museet kunde öppnas våren 1952.
Museet var öppet ett par timmar på söndagar, och årligen hade man några hundra
besökare. Rektorn för Hangö samlyceum Birger Boström var den drivande kraften
och officiellt blev han museets intendent 1956 och den här uppgiften skötte han
till och med 1972.
Genom åren
fick museet många nya donationer, men museet saknade ett magasin. Därför bad
hembygdsföreningen att staden skulle överta museet, vilket också skedde 1963.
Museet fick dock inga extra utrymmen, vilket försvårade museets verksamhet. Men
det här berättar jag mera om i nästa del.
Laura Lotta
Andersson
museichef