Förra veckans fredag kom vi äntligen igång med att flytta museets föremål från vårt lager på Kexen till samlingsmagasin Leira i Ekenäs. Vi hade planerat noggrant vad vi skulle föra med oss och gjort en tidtabell för hur vi skulle hinna med allt, vi har ju ändå gjort liknande saker tidigare. Vad som ändå överraskade oss var den finska vintern, som beslöt sig att göra sin närvaro känd speciellt just den dagen.
Vi använder
en vagn fäst vid en vinsch för att sänka föremålen från vårt lager på den
tredje våningen, och där kom genast det första problemet fram. Vinschen går ut
längs med en bom och sänks sedan ner till gatunivån där föremålen kan lastas in
i bilen. Tidigare i veckan hade det snöat slask och det hade fryst till is,
vilket ledde till att vinschen stannade som om man kört in i en vägg. Vi
lyckades lirka den tillbaka, tömde vagnen och försökte köra vinschen genom isen
med fart, den här gången försedd med ett rep så att vi kunde dra in den ifall
att den fastnade igen. Nå, det lyckades ju inte och till slut var vi tvungna
att bära alla föremål ner för hand, och det fungerar som effektiv träning även
för folk med bättre kondition.
Slutligen
kunde vi styra kosan mot Leira, ordentligt efter vår tidtabell, tänkande att nu
borde problemen vara bakom oss. Jag ringde till Leira för att meddela om vår
ankomst, men ingen svarade. När vi kom fram var parkeringsplatsen tom och man
såg inte några tecken på liv någonstans. Efter ett antal ytterligare
telefonsamtal fick vi reda på att kanslisten borde vara på plats någonstans i
byggnaden, och efter lite mera dörrbankningar fick vi kontakt med henne.
Alarmet var av och vi kunde köra till lastningsöppningen. I vägen för oss var
dock en port, som hade ett hänglås som frusit till en solid isklump. Även det
här problemet kunde lösas då vi hämtade en blåslampa från ett lokalt
byggvaruhus och grillade sagda lås ordentligt. Själva avlastandet av bilen gick
som en dröm, och tillbakaresan stördes endast av att vi var tvungna att
avfrosta samma lås på nytt eftersom vi glömde att ta med det in i värmen i
förrådsutrymmet.
Vi anlände
tillbaka till Hangö lite före klockan fyra, undrande hela vägen vad som ännu
kunde gå snett. Som tur var hände ingenting extra och vi lärde oss i alla fall
att ta vädret i beaktande i framtiden. Vi körde iväg ett nytt lass på tisdagen
och då gick allt som på Strömsö, fast vi var förberedda på så gott som allting
som gått snett på fredagen.
Hälsningar,
Kim Kidron
Museimästare,
Hangö museum