Den här gången ändrades planerna, och jag skriver inte om museets historia. Vi beslöt att bloggarna i december anknyter till julkalendern och så här på Sibeliusdagen passar det sig att berätta om Sibelius och Hangö.

Sibelius
kom till Hangö både seglande och som gäst på badanstalten. Dessutom tillbringade
han sommaren 1902 över en månad i Tvärminne.

Jeans fru Aino var gravid och
melankolisk. Han ville hitta ett lugnare ställe. Han bodde på Södergård där
Zacharias Topelius, Hjalmar Munsterhjelm och Juhani Aho tidigare hade
tillbringat somrar. Sibelius lät föra ett piano längs sandvägarna till
Södergård. Det var byns första piano och husbonden, lotsen Österlund,  lyssnade i smyg Sibelius spela. Sommaren gick
simmande, seglande, men också festande i Hangö. Maestron måste vända sig till
en läkare då han tydligen drabbades av alkoholrelaterade åkommor. En av
vännerna var smörexportören Arthur Borgström från Hangö. Senare tonsatte
Sibelius hans dikt Thaïs.

Jean Sibelius

Sibelius hade under arbete flera
stycken, men endast Var det en dröm?
är daterad i Tvärminne 14.7. Han for till det närbelägna Hästö för att
presentera sången till Ida Ekman som också uruppförde den. Tonsättaren skrev
till sin fru att han fått teman till sin violinkonsert. Sibelius mecenat Axel
Carpelan besökte sin vän i Tvärminne. Under arbete var också andra solosånger
och en omarbetning av tondikten En saga.

Jean Sibelius var redan vid den här
tiden en allmänt känd person, och författaren Jonatan Reuter, som tillbringade
mycket tid i Tvärminne, skrev i Hufvudstadsbladet samma höst om Sibelius
vistelse i Tvärminne. Sibelius själv tyckte om artikeln, men fru Aino tyckte
att den var barnslig. Nedan finns ett utdrag ur texten.

”Den varma, mjuka sanden eller den
slipade bergshällen och därutanför ett kristallklart vatten, som breder ut sig
över en botten, vilken plan och hård som ett golv, långsamt sänker sig utåt.
Lockelsen hos en sådan syn kunde Sibelius motstå lika litet som någon annan
människa. Han badade, lade sig sedan att vila på stranden, badade igen och
somnade slutligen i skuggan av en doftande tall. Tiden gick och hans värdfolk
blev oroligt. Middagen väntade många timmar, men den, som skulle njuta av de
färska flundrorna, syntes inte till. Lotsfar blev redan orolig och ämnade
ställa till skallgång, då någon visste upplysa om att en man setts bada
hejdlöst i timtal nere vid sandglännorna. Vid anställd undersökning hittades
badaren sovande under tallen och fördes i triumf upp till flundrorna.” (Jonatan
Reuter, Jean Sibelius i Tvärminne, Hufvudstadsbladet 16.9.1902)

Var det en
dröm?

Var det en dröm att ljuvt engång

jag var ditt hjärtas vän?

Jag minns det som en tystnad sång

då strängen darrar än.

Jag minns en törnros av dig skänkt,

en blick så blyg och öm;

jag minns en avskedstår som blänkt –

var allt, var allt en dröm?

En dröm lik sippans liv så kort

uti en vårgrön ängd,

vars fägring hastigt vissnar bort

för nya blommors mängd.

Men mången natt jag hör en röst

vid bittra tårars ström:

göm djupt dess minne i ditt bröst,

det var din bästa dröm!

(Josef Julius Wecksell)