I sammanlagt 43 år var Otto Reinhold Sandblom och hans son Otto Emil Sandblom fyrvaktare på Gustavsvärn. I museets samlingar finns föremål som har tillhört dem och som berättar om livet ute på klippön.

År 1789 befästes klippön Eldskär tre kilometer söder om dagens Hangö. Den var en del av Hangö fästning som bestod av befästa öar och Berghamnsholm, alltså Drottningberg, på fastlandet. Eldskär döptes till Gustavsvärn efter kronprinsen – sedermera känd som Gustav III. Den fullbordades aldrig. Ryssarna fortsatte bygga på fästningen men sprängde den under Krimkriget i augusti 1854.

Gustavsvärn i augusti 2000.

Ön blev efter detta aktuell som en plats för en fyr. Hangö fyr på Russarö, då kallat båklandet, hade byggts 1862 men det behövdes också en hamnfyr. Fyren på Gustavsvärn tändes den 10 november 1868 och sköttes först av en enda person. Den första fyrvaktaren Anton Gumström f. 1830 avskedades efter att hans försummelse ledde till att fyrlyktan gick sönder. Följande fyrvaktare fick en extra fyrvaktare till hjälp. År 1889 utnämndes den första yngre fyrvaktaren.

Gustavsvärn i början av 1900-talet. Till höger syns mistluren.

Fyrvaktarna byttes i rätt tät takt tills Otto Emil Sandblom (17.5.1870–10.11.1945) anlände till Gustavsvärn som yngre fyrvaktare i februari 1892 och stannade där ända till sin pensionering 1935. År 1894 blev hans far Otto Reinhold Sandblom (9.4.1840–30.4.1924) äldre fyrvaktare på samma ö. Två generationer Sandblom skötte alltså nu om fyren tillsammans, och på ön bodde även resten av familjen. Fadern gick i pension 1900, och Otto Emil övertog arbetet som äldre fyrvaktare den 9 januari 1901.

Målningsarbeten på Russarö. I mitten fyrvaktare Sandblom, möjligtvis Otto Emil Sandblom.

Livet som fyrvaktare på Gustavsvärn och båklandet var inte lätt. Fyrvaktaren bar ett stort ansvar och skulle se till att lyktan brann i alla väder. Tyvärr hände det också olyckor. Otto Reinhold Sandbloms bror Isak Berndt Sandblom var fyrvaktare på båklandet där det fanns en signalkanon. Den 10 oktober 1896 fastnade en signalpatron i kanonröret, och Isak Berndt som kände sitt ansvar att varna i den täta dimman försökte mejsla bort patronen. Patronen exploderade nästan genast, och Isak Berndt avled ögonblickligen. På plats fanns också äldre fyrmästare Alcenius, fyrvaktaren Strandberg och brorsonen Otto Emil Sandblom från Gustavsvärn. Otto Emil hade just anlänt till båklandet för att dra upp potatis. Han skadades svårt i armen och ena ögat, men kunde senare fortsätta som fyrvaktare.

Livet på ”Gustu” var ganska isolerat. Både kosten och tiden kunde bli ensidig. För att variera maten sköt man sjöfåglar och säl. Ön var kal och tillät inte odling. Att ta sig till fastlandet kunde också vara svårt när havet visade sin nyckfulla sida. Vid svag is fick man dra båten över isen, och broar byggdes över isrännor.
 

Skärgårdsskridskor som har tillhört Otto Emil Sandblom och hans far Otto Reinhold Sandblom. Piggarna framme är uppåtböjda för att bättre klara isen som frös ojämnt. Invånarna på Gustavsvärn rörde sig på havet i alla årstider.

När man bodde på Gustavsvärn måste man kunna tillverka en del av sina förnödenheter själv. Otto Emil Sandberg sysslade med hemskomakeri, och i museets samlingar finns flera verktyg som har med det att göra.

Läst som har tillhört Otto Emil Sandblom.

Skomakares pliggsyl.

Hammare för skomakeri.

I samlingarna finns också ett par drevklubbor.

Drevklubba.

Även kvinnans roll på Gustavsvärn syns i våra samlingar. Vi har föremål som har tillhört Otto Emil Sandbloms fru Natalia Erika f. Bäckman (17.1.1868–14.6.1936) som har med textilt arbete att göra. I samlingarna finns en förvaringslåda, bindnål, vävskedar och en vävskyttel som har tillhört henne.

Natalia Erika Sandbloms vävskyttel. Den slitna färgen berättar för oss att Natalia Erika har använt skytteln flitigt.

Tvättbräda från familjen Sandblom.

Lerfat från familjen Sandblom. Fatet har troligen erhållits av lumpsamlare i utbyte mot lump.

I fyrvaktararbetet fanns också sin charm, och livet på Gustavsvärn och båklandet präglades av en stark samhörighet. Som mest bodde 15 barn på Gustavsvärn. Sedan år 2005 hyrs stugan och delar av ön av Finlands fyrsällskap som har renoverat mistsirenskötarens stuga och därmed också räddat den.

Linda Svennblad,
museiamanuens

Läs mera: