I maj 1907 köpte staden Fohlinska stugan som fanns på Högbergsgatan för 532 mark, det vill säga cirka 2 300 euro, om man räknar med dagens penningvärde. Det här var den enda byggnaden inom Hangö stads gränser som bevarats då fästningsområdet brändes ner under Krimkriget på 1850-talet.
I stugan
bodde då Otto Fohlin och hans hustru Kajsa Söderlund. Kajsa var ensam hemma då
engelsmännen kom för att bränna ner Hangö och hon hade bett om att hennes hus
skulle bevaras; vilket också skedde.
60 år
senare ansågs huset vara ett ruckel, men stadens äldsta byggnad ansågs vara bra
som museibyggnad. Huset var till salu då Fohlinska gumman det vill säga Kajsa
Söderlund hade dött. Conrad Appelgren, Jeja Roos och H. Lindberg fick i uppgift
att fundera vad som skulle göras med byggnaden. Det tog nästan ett år innan
arbetet blev gjort, kanske delvis för att grundandet av hembygdsföreningen blev
klart i november. Arbetsgruppen föreslog att en lämplig förening, i första hand
Hembygdsforskningens vänner i Hangö skulle få 800 mark för att renovera
interiören och ett årligt understöd. Det senare förslaget godkändes inte, men
nu hade Hangö ett eget museum, där alla museets föremål var utställda. Dessa
utökades kontinuerligt.
Under
första världskriget avbröts föreningens verksamhet och först 1923 hölls
föreningens möte på nytt. Då började Conrad Appelgrens dotter Ajna Appelgren
som ordförande och hon verkade som ordförande i nästan 20 års tid.
Man
planerade att flytta byggnaden till Badhusparken, så att museet skulle vara
tillgängligare för badhusgästerna, men den här idén övergavs då det ansågs vara
för dyrt. Fohlinska stugan var dock i dåligt skick, men det fanns inga pengar
för renoveringen. I mån av möjlighet gjordes reparationer så att det skulle
vara lämpligt för museiföremål. För att det inte skulle vara för fuktigt i
stugan skaffades dit en kamin.
Man fick
inte till stånd ett slutgiltigt beslut om museibyggnaden, fastän man planerade
en flytt till andra utrymmen. I mars 1940 evakuerades hela Hangö och därmed
också museets samlingar. Mera om det här i följande del.
Laura Lotta Andersson
museichef