Gunnarsörarna
Naturstigarnas rutter iståndsattes och röjdes under sommaren 2021 och guidemärken lades ut i terrängen. Bryggan och gångbron byggdes på holmen under våren 2021. Arbetena har på grund av holmens läge varit utmanande och beroende av väder och transporter. Tiden för statsstödet förlängdes och projektet färdigställs i år 2022.
Infotavlorna planerades av Mikael Kilpi, Kristiina Boström och Jaana Sarnikorpi. Astrid Lindström och Erica King översatte texterna. Johannes Silvonen skrev texten till infotavlan om fåglar. Infotavlorna och bryggan har stälts på sina platser av RS-service.
Gunnarsörens naturstig är cirka 3-4 km lång. Till holmen kan man ta sig med egen båt eller t.ex. taxibåt. Djupet vid bryggan räcker även till en liten segelbåt. Du kan enkelt nå stranden framför vindskyddet med kanot eller kajak, där vattnet är grunt.
Holmen är stor och ställvis svårframkomlig, det lönar sig att ta med en karta, gummistövlar, kompass, mobiltelefon och vägkost. Vid lavun kan du grilla korv och koka kaffe.
(Videon är textad på finska)
.JPG "Laavu Gunnarsinsaari (3)")
.JPG)
”På ön Gunnarsören, 5 km väster om Kapellhamnen, låg den 1:a batteriet ur 236:e fristående luftvärnsbatteriet. Den bildade en självständig stödpunkt på den största ön i en liten ögrupp. Gunnarsörens norra strand är brant och bergig. Den södra delen täcks av en tät lund och stranden är långgrund. Ställningarna för de fyra 76 mm kanonerna låg på öns högsta berg. Öster om batteriets ställningar, likaså på berget, fanns en flygspaningsstation och två strålkastarställningar. Försvarsanläggningarna var delvis murade av strandstenar, delvis endast staplade på varandra av sten. Det hade tydligen funnits avsevärt mindre cement och virke här än hos batteriet på ön Dödö, som ligger 4 km söderut. På den södra stranden fanns öns brygga och kasernen där batteriets 140 män bodde. I början av kriget byggdes stenkorsu på den södra sluttningen som skyddades av berget.”
Källa: Utdrag ur museets publikation: Hankoniemi 1940–41, Pekka Silvast